Start
Två
kvinnor: Lukas 7:36-8:3
I de sörmländska kyrkorna finns många vackra altarskåp. Nu tänker jag särskilt på en kyrka i norra Sörmland där ett av skåpen är ganska imponerande och stort. Det rymmer bilden av Maria Magdalena.
Möjligen är hela kyrkan invigd till hennes ära, vilket alla glömt bort. Bortglömd är också bilden av henne på en av skåpets dörrar i en predikstol predikande för en grupp människor, om ett dygdigt liv.
Berättelsen om Maria Magdalena kom snabbt att bli bortglömd i kyrkan! Den finns inte med oss längre. Vi talar i stället om Birgitta och andra etablerade helgon.
Det väldiga trädet med alla heliga kvinnor och män får inte bli för yvigt… Det får inte rymma för många grenar som sticker ut. Grenarna får inte vara böjda framme i blickfånget. Det ska vara ett vackert träd.
Dan Brown har i sin bok Da Vincikoden lyft fram Maria Magdalenas liv. I väst kom hon främst bli betraktad som en botgörerska, medan hon i öst var ett vittne från påskdagsmorgonen.
Hennes firningsdag är den 22 juli, när vi alla är sommarlediga… Hon är en kvinna som stod Jesus nära och som har något att lära oss. Maria Magdalena är en gren som sticker ut och bryter av på det heliga trädet.
Efter Jesu uppståndelse säger legenden att Maria Magdalena kom till Frankrike och Provence. Efter upplevelsen av död och uppståndelse blev hon en apostel för frid och fred - evangeliet i dess helhet.
Hon var en viktig person inom den medeltida kyrkan, både i Frankrike och här. I Lids kyrka finns hon på bild också. Den kyrka som var Albertus Pictors mästarprov.
Jesus rördes av annan kvinnas bön i inledningen
till vår text. Var det Maria Magdalena? Vissa
menar det, särskilt inom den västliga kristenheten.
Andra menar att detta inte är samma
kvinna, som nämns som Maria från Magdala.
Jag tror de har rätt. Det är en annan kvinna.
Hur som helst en kvinna gråter vid Jesu fötter
och många män känner avsmak inför
hennes person. Jesus känner förbarmande.
Hon blir förlåten. Hon blir upprättad
och hon blir ett föredöme.
Kvinnan kände till ondskans konsekvenser i sitt liv. Människorna runt Jesus såg inte hennes tro. De såg bara att hon inte hörde till dem. Jesus såg henne och hon insisterar på att få hans förlåtelse.
Jesus såg hennes tro. Kvinnas längtan och tilltro till Jesus är själva centrum i vår text. Finns den tilltron hos oss? Tror vi på Jesu radikala förlåtelse och barmhärtighet och att den gäller allt och alla?
Kvinnan bevisar verkligen att hon förstått vem hon var! Kvinnan i vår text representerar något, som Jesus fann så lite av i sin samtid: tro på den han var också och vilka vi är i relation till honom.
Tyckte inte alla männen runt kvinnan, att de var ”hyggliga” och Jesus var ”intressant”? Den kritiska frågan är: ”Den som fick mest efterskänkt…” Vem är i behov av Gud? Den som ser sina brister!
Jesus fann detta hos kvinnan. Detta var det grundläggande i detta möte mellan honom och henne. Ingen annan förstod vad Jesus kunde ge i livskampen, nämligen förlåtelse. Männen såg inte sin synd eller Gud.
Kvinnan blev sedd av Jesus genom tystnad, de andra dock en ”synderska” vid Jesu fötter, men sedan lyfts kvinnan fram som ett exempel. Schemat förefaller vara tystnad och bekräftelse.
Det är på samma sätt när vi kämpar med vår livskamp: med våra tvivel och tystnadens tyranni, då bryter ljuset fram i själens mörka natt. Gud hör bön. Gud handlar. Gud förlåter.
Jesus rördes av en kvinnas bön. Var det Maria Magdalena? Vissa menar det. Andra menar att detta inte är samma kvinna. Vi blir - menar jag - påminda om flera kvinnors tro i Lukasevangeliet.
De förstod sitt liv utifrån Gud. De pekade inte på andras brister, utan såg sin egen skuld och Guds utsträckta hand i Jesus Kristus.
Kyrkoherde Lars Viper